Mexicoresans små funderingar och minnen
Det är fantastiskt att kunna få en dos sommar så här mitt under den kalla och tråkiga vintern. Det har även andra fördelar. Som att man man fram tills resan kan ha ett större överseende med kylan eftersom "snart åker vi ju". En liknande funktion när man kommer hem är alla härliga minnen och en uppiggande solbränna. Det är bara att blunda och tänka tillbaka på när man låg i skuggan i en hängmatta och tittade på de den blå hilmen och de små söta fluffiga molnen.
Man önskar att man kunde göra detta en-två gånger varje höst och vinter. Men det finns ju baksidor med allt, så även detta härliga. Det kräver tex att man kan ställa upp på att spendera ett halvt dygn (per resväg) instängd i ett flygplan med ett gäng skrikande barn och en massa vuxna med olika idéer om hur man på smidigaste och bästa sättet tar sig över atlanten. Givetvis en stor källa till irritation då dessa idéer skiljer sig så oerhört mycket åt. Numera är jag alltid utrustad med obligatoriska hjälpmedel som de bästa öronpropparna, en sovmask, nackkudde.
Man får också en liten släng av dåligt samvete över miljöaspekten, flyg är som bekant inte det mest miljövänliga man kan ägna sig åt. Detta trots att mexicaner tycker att den stora turismen till deras land är en miljövänlig industri. I alla fall när de jämför oss turister med oljeindustrim. De verkar ha glömt bort de miljontals litrar flaskvatten som turisterna slukar. (Kranvattnet känns kanske lockande för någon utan luktsinne då det skrämmer bort alla andra med sin träskdoft).
För att inte tänka på allt bränsle som går åt för att transportera de massiva mängderna mat till de avlägsna hotellen. En amerikansk standard är införd som konsekvens av den stora mängen amerikanska turister. Maten finns i enorma överflöd som nästan är svår att greppa. Och amerikanerna är över lag stora. I många fall jättestora. Ingen nyhet förstås. Men man ser det så sällan i Sverige. Stolarna i matsalarna och möblerna generellt är väldigt generöst tilltagna och stolsbenen rejält tjocka. Stolsdynorna ger plats åt en stor baldel. Och dessa magar. Jag har ägnat en del stunder under frukostarna att i smyg observera stora amerikanska magar. När magen är så stor att man med svårighet når maten på bordet och huvudet befinner sig som närmast på ett avstand av 50-100 cm från bordet är det extra svårt att förstå varför de stora faten är så fyllda med mat. Sådan fetma är en sjukdom och inget jag vill göra mig rolig över. Men den är på samma gång skrämmande och något fascinerande. En produkt av ett samhälle i överflöd där hälsan är bortglömd. Det märks inte minst när man ser på amerikansk tv. Vilket man givetvis även kan göra i Mexico. Reklamen består till stor del av matreklam. Handlar den inte om friterat så handlar den om extra stort och är det inte det så handlar den om att man kan äta extra stort och billigt och stort på NATTEN! Crazy! Men det är inte bara ohälsa.... Mitt i reklamen så finns det ljusglimtar som visserligen är halvhjärtade men de finns. Fox har ett superkort inslag som upprepas emellanåt. Det handlar om hälsa och att maten KAN ha en påverkan på vikten. I inslaget filmar de enorma amerikaner och ångkokt broccoli. Well well.
Det finns fler baksidor, kosmisk strålning tex. Ganska liten, men den påverkar oss. En flygning mellan Sverige och New York motsvarar 20 röntgenbilder hos tandläkaren.
Sist men inte minst ekonomin och semesterdagarna. Man skulle behöva lite mer av bägge två för att semestra båder under sommaren och vintern.
Summerar man allt så är det fortfarande värt besväret, helt klart. Besvärliga flygresor är till för att överlevas, minnet av dem bleknar snabbt. Dessutom spelar de plötsligt ingen roll när man står på en vit strand och spanar ut över det ljusblå vattnet. Hade det inte varit värt det hade man såklart inte gjort om det gång på gång.
Nu återstår bara att bekämpa den sista av baksidorna, nämligen jetlagen. Alltid så mycket svårare på vägen hem än på vägen dit. I alla fall när man reser till destinationer västerut. Jag lyckades vakna klockan 12.30 idag. Då var klockan 5.30 i Mexico. Lite förvirrande dagar återstår innan detta faller på plats igen.
Nu tillbaka till vardagen och strukturen. Jag har en lista med "kom-ihåg" som behöver uppdateras.
Håll utkik efter mer om Mexico här på bloggen framöver!
